Då var det dags då...
Att se sin son sluta 9:an och till hösten kliva in i Gymnasievärlden.
Helt sjuk vad tiden går.
Solen skiner och det verkar som att skolavslutningsvädret blir kanoners...
inom mig.
Känner mig så tom, hur kan det bli så här???
Tack för att det finns underbara vänner här i världen...
Men nu känns det tomt och hjälplöst. Hjärtat gråter, jag gråter och fler gråter.
Det är så orättvist.